"Helt obeskrivligt"

Tiden står still här inne och människorna utanför fönstret är helt ovetande om vad vi varit med om.

Om att vi har en Vera och att hon har en Axel att luta sig emot.






Dom har ökat i vikt sen igår och plötsligt känns 20gram som ett ton - ännu en seger mot ett av alla de orosmoment man känner som nybliven förälder. Äter dom? Sover dom? Lever dom!? Barnmorskornas lugnande ord och vana händer blir lätt ett beroende - men dom är duktiga och snart upplever man att man själv fattat rätt beslut - utan att behöva trycka på den röda knappen.


Fönstret. Vi är inte ensamma om "upplevelsen". När man tittar ut genom det stora fönstret som vätter mot gatan går där en strid ström likt ett lemmeltåg av Brio barnstolar och nyblivna föräldrar. Dom verkar alla trötta men har leenden som smittar av sig ända bort till rökbåset där stämningen ända bort till rökbåset.



"Helt obeskrivligt" har man fått som tvektlöst svar när man frågat hur det är att få barn. "Helt obeskrivligt, det måste upplevas".

Lika svårt att förstå vad detta obeskrivliga kan vara - är det nu att se dessa två barn utvecklas.. Så enkelt som att trotsa tyngdlagen och lyfta huvet en ynka centimeter för att sen få en livsviktig belöning från en bröstvårta. Jag tycker inte namnet berättigar den betydelse den har, den borde heta typ livsberget eller nåt.

Ikväll ska vi få kurs i amning och vad vi ska tänka på när vi kommer hem. Vilka rutiner som är bra, tips och tricks.

Det är med lite blandade resonemang vi tar beslutet, men det lutar åt att vi tar steget fullt ut i morgon och går in i livet som dom äkta småbarnsföräldrar vi ändå är, med radhus, Volvo och två små barn.

Myyyyysigt! :)



- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Pildammsvägen,Malmö,Sverige